Poppi blev 16 år.
Mitt hund- &
hästintresse började redan i tidig ålder, är uppvuxen med
papillon och schäfer.
Första papillonen hette Poppi, han var min bästa
vän när jag var liten. Han var min beskyddare från det att
jag låg i barnvagnen tills jag kunde ta mina första
stapplande steg.
Han vaktade mig från andra människor, av min mormor
fick jag veta att hon hade fastnat i ett dike på vintern pga
snömängd. Och då kom det hjälpsamma människor förbi och
skulle hjälpa mormor upp, men de fick inte för Poppi
eftersom jag satt i barnvagnen alldeles bredvid mormor. Så
de fick hämta min mamma som tog bort mig ifrån mormor.
Det finns många sådan här historier om Poppi och mig, men eftersom jag var så liten har jag inte själv så mycket minnen. Mer än att han var otroligt härlig kompis man kunde dela hemligheter med när man började komma upp i tonåren.
Jag började även mitt hästintresse i tidig ålder och på varje lov hos min mormor och morfar hade jag tillgång till hästar. En hel sommar hos mormor och morfar fick jag tillfälle att hjälpa till med hingsten Asterix, det var nog han som valde mig om vi ska vara ärliga.
För hans ägare hade nämligen sett mig vid hagen en längre tid och sett hur Asterix alltid stod och kelade med mig, och blev imponerad eftersom Asterix var en "svår" häst. Han ville nämligen inte låta sig ridas eller bli ompysslad av någon annan än ägaren.
Men mig tillät han både att ridas och kelas av, så jag fick då förfrågan av ägaren om jag inte ville hjälpa honom under hela sommaren. Och så blev det, Asterix och jag hade hur mysigt som helst så den sommaren gick alldeles för fort.
1979 flyttade Maxi hem till oss, han var av rasen schäfer, tyvärr dog av alltför tidigt. Men de åren han fanns hos oss hade vi mycket roligt tillsammans.
1981flyttade Lufsen och en ny Poppi in, de var av rasen papillon. Maxi var överlycklig att få två hundkompisar, och han beskyddade de båda mot allt och alla.
När jag flyttade hemifrån skaffade jag Missan, hon var nog den mest speciella katt jag har träffat. Hon var en innekatt och ibland ville hon gå ut men då ville hon alltid ha koppel på sig.
Hon var otroligt svartsjuk, för när jag tog hem vänner så flög hon först på dom och sen stack hon under sängen eller soffan och vägrade att komma fram så länge dom var kvar. Eller så la hon sig som en boa runt mina axlar och bara väste och klöste i luften mot mina vänner.
Detta gjorde att i slutet på min gravidet, så kände jag att det var dax för henne att få somna in eftersom jag inte visste hur hon skulle reagera på mitt barn. Och en omplacering var inte aktuell eftersom jag hade haft henne sen hon var liten och hon var ju så fäst vid mig. Mamma försökte nämligen ta över henne, men efter en veckas matvägran beslöt vi att Missan skulle få somna in.
1986 föddes min dotter och jag tog hem Poppi, och han blev min dotters bästa vän när hon växte upp. Där Poppi fanns, där fanns min dotter. De fick nämligen samma fina kontakt som jag fick med "min" Poppi.
Efter Poppi´s död blev det en paus med hundar på ett par år, detta berodde dels på att jag inte visste vilken ras jag ville ha och sen var det lite osäkert om min dotter var allergisk mot pälsdjur.
Så jag blev hästägare istället, första hästen jag hade var ett sto efter Dragon.
Idyll var knappt inriden när jag fick henne och hon var otroligt osäker mot människor. Men eftersom jag älskar utmaningar tvekade jag inte en sekund att ta hem henne, jag gav Idyll den tid hon behövde för att installera sig i stallet innan jag började jobba henne. Jag fick då även veta att det inte gick att ta in henne på kvällarna så jag började min träning genom att hon återigen skulle kunna lita på oss människor.
Efter stort tålamod så fick jag henne att bli hanterbar av alla som fanns i stallet, visst hon var fortfarande misstänksam, men de fick iallafall in henne på kvällarna. Jag började även rida henne så smått och vi körde mycket dressyr, fast jag hellre ville hoppa med henne. Men det är som med hundträning att grunden måste finnas först innan man kan gå vidare i utbildningen.
När Idyll hade kommit ganska långt i sin utbildning kom min gamla ridlärare upp och hälsade på och blev överförtjust i henne, det dröjde inte länge förrän Idyll´s ägare hörde av sig och ville att Idyll skulle flytta hem igen. [Jag var fodervärd] För genom bakdörren berättades det för mig att en av de ryttarna som nu är toppryttare ville köpa Idyll, men tyvärr ville ägaren ha så mycket pengar att det inte blev någon affär.
Efter någon månad kom Undite hem istället, detta sto var i huvudsak min dotters. Då vi tog hem Undite hade min dotter gått ett par år på ridskola, men kände att hon stod stilla i sin utveckling.
Därför passade Undite min dotter på ett utmärkt sätt, nu kunde Christina rida varje dag och på sätt utveckla sig.
Även jag red Undite, fast jag måste säga att hon var ingen utmaning att rida, men ändå otroligt mysig. Jag var ju van vid lite mer "heta" hästar.....
Hon bodde hos oss i ca 1 år, sen släppte vi henne. Tanken var att det skulle komma in en ny häst i mitt liv, men min sambo ville hellre ha hund igen. Han kom med förslaget Flatcoated Retriver, och jag hade ingen aning om vad det var för ras.
Fick snabbt veta att den var släkt med Labrador Retriever och Golden Retriever, och kände då att jag ville hellre ha en Labrador Retriever eftersom jag hade lärt känna en helt underbar labradorhane i unga år. Men innan jag bestämde mig till 100%, så följde jag med min sambo och hans bror när de skulle åka och titta på valpar. Hunden skulle ju ändå bo hemma hos mig också.
När vi kom fram möttes jag av två helt underbara hundar, det var mamman och pappan till valparna. Jag bara smälte kan jag väl avslöja, det var den finaste hundrasen jag har sett på länge.
Vi kom in i ett stort rum med 11 livliga valpar och jag började klämma och känna på dom. Att borra ner näsan i deras pälsar var helt ljuvligt, de luktade så gott. Efter ett tag så gick vi ut i köket med ett par stycken för att kunna välja ut den hane som skulle få följa med oss hem, under tiden tog vi en fika och fick även massor av information om rasen.
När vi skulle åka hem hade vi en liten
hanvalp med oss hem, det var Spirello [Dark Wing´s Spirello],
när vi kom hem fortsatte jag mitt sökande efter mer
information om rasen.
Tyvärr blev jag snabbt införstådd med att det fanns otroligt lite fakta om denna ras, och ville man lära sig något så fick man åka på de kurser och seminarium som Flatcoated Retriever Klubben [FRK] anordnade.
Våren 1996 åkte jag på en avelskonferans i FRK´s regi, denna konferans var otroligt nyttig och jag lärde känna andra uppfödare. När jag åkte på denna konferans hade jag ingen tanke på att bli uppfödare, men när helgen var slut och all information bara malde i huvudet kände jag att mitt hjärta brann för rasen.
Jag började även leka med tanken på att själv föda upp rasen, så jag började studera stamtavlor från alla länder jag kunde hitta. Men mest blev det från England, jag läste hälsostatusen på de individer som fanns i Sverige, pluggade rasstandarden m.m
Hade även tur att komma över samtliga nummer av tidningen Charmören [FRK´s egen klubbtidning] tack vare några eldsjälar inom rasen, jag fick även tillgång till alla släppta rasböcker.
Så vintern 1996 flyttade Molly [Almanza
Sign Of Olympic Tribute] hem och min träning kom igång på
allvar, både när det gällde jakt och utställning.
Kände också för att det var dax för mig att skaffa mig en egen flatcoated retriever. Så jag ringde ner till Spirello´s uppfödare och frågade om hon hade planer på fler kullar, men tyvärr. Däremot erbjöd hon mig att ta över Spirello´s mamma Molly, och jag tvekade inte en sekund utan åkte ner fortast möjliga för att hämta hem henne
Jag anmälde oss på en jaktträningskurs under våren 1997 och startade på prov samma höst. Vi tog ett 2:a pris på våran första start och samtidigt lärde jag mig att jag inte hade några tävlingsnerver. Men trots mina dåliga tävlingsnerver så tog vi en 1:a i NKL efter 3 starter, detta firades riktigt ordentligt. Vi knep även ett CK på utställning.
Första året jag hade både Molly och Spirello tillbringade vi mycket på vägarna till och från aktiviteter, totalt blev det 6 000 mil. Men vad gjorde det när man lärde sig så mycket efter vägen och en massa underbara människor lärde man känna.
Våren 1998 fick jag min första kull: e. Ekenicko u. Almanza Sign Of Olympic Tribute. Vårkullen
Jag tog även jägarexamen detta år, samt att jag fick mitt kennelnamn Dark Flyer´s [Mörk Flygare] godkänt.
Quriosa [Widomain Quriosa De La Sa] flyttade hem till mig på foder eftersom hanen som jag hade tänkt spara förolyckades. [Ej av något ärftligt]
Våren 1999 fick jag min andra
kull: e. SVCh Action Working Class Hero u. Almanza Sign Of
Olympic Tribute. Fågelkullen
Eftersom detta skulle bli Molly´s sista kull bestämde
jag mig för att spara hanen Raven [D.F Raven With Class] och
tiken Nova [D.F Thievish Magpie]. Nova sattes ut på
helfoder, men fick efter ca 6 månader tillbaka henne pga
ändrade familjeförhållanden.
Tyvärr fick jag bara ett enda underbart år
med Moppe innan han fick somnade in.
Sommaren 1999 flyttade Spirello, och jag fick chansen att under sensommaren hämta hem Spirello´s pappa Moppe [Valentine]. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att de två underbara Flatcoated Retrieverna som jag träffade när vi hämtade hem Spirello, en dag skulle bo hemma hos mig.
Jag ställde ut Moppe ett par gånger och jag tror han tyckte att det var ganska så roligt, för han var lätt att ställa. Jag visste att han var dålig när jag fick hem honom, han hade nämligen fått enorma problem med ryggen. Det var en tidsfråga innan han skulle bli förlamad, för att lindra hans smärta åkte jag och lärde mig massage och vi besökte Anna Olofsdotter, kiropraktor.
Moppe mådde bra efter varje behandling, men även Anna sa att det var en tidsfråga innan förlamningen skulle infinna sig. Det var nämligen nerver som låg i kläm i den skadade ryggraden. Fast man var förberedd på att Moppe mådde som han mådde, var vi ändå inte förberedda när bakbenen inte ville längre. Och det var dax att ta farväl.
Samma år ville min dotter att vi skulle pröva en annan ras, så lilla Kiwie [Bizzhaie Joan Of Arc] en söt engelsk cockerspaniel tik flyttade hem till oss.
Hon var ett riktigt energiknippe som trodde att allt skulle gå i 110, hon trodde även att hon var en flatcoated retriever. Men tyvärr var vi tvungna att ordna en ny familj till Kiwie när min dotter fick veta att hon hade kommit in på en skola 30 mil bort.
Vi skiljdes från Kiwie med tunga hjärtan men vetskapen att hon kom till en helt underbar familj som även var aktiva fjällvandrare gjorde att det gick lite lättare att skiljas.
Under sommaren 2000 flyttade
Quriosa tillbaka till sin uppfödare, detta pga att Quriosa
visade att hon var en mycket duktig jakthund. Och detta
kunde jag inte förvalta på rätt sätt eftersom jag ännu hade
för lite kunskap och erfarenhet. Jag såg nämligen ganska
tidigt på Quriosa att hon skulle kunna bli en elithund med
rätt förare.
Det var väldigt tråkigt att skiljas från Quriosa men för
hennes skull gjorde jag rätt, och hoppas att jag snart får
se henne i elitklass.
Jag började att starta Nova och Raven på jaktprov, men eftersom mina tävlingsnerver inte hade lugnat ner sig så gav jag upp. Så Nova och Raven blev mer eller mindre rena sällskapshundar, jag hade nämligen kört fast. Jag och min dotter flyttade även vilket också bidrog att jag inte var så aktiv med hundarna förutom att vi var ute i skogen flera timmar om dagen och tränade.
Det förekom även att jag arbetade dubbelt och även på helger, och det var då nästa orsak till att vi inte kom ut på tävlingar eftersom dessa är ju förlagda på helger. Men jag visste att detta bara skulle bli en kort tid, men det blev ca 2 år.
När allt började lugna ner sig, så blev jag sugen på att köpa in nytt blod till kenneln och började titta på de linjer som fanns, men hittade inget som intresserade mig. Så jag började fundera på om jag skulle försöka importera direkt från England, men så av en slump började jag titta på hundarna som fanns i Norge.
Där hittade jag efter mycket letande en helt underbar uppfödare och jag tyckte om hennes linjer, så jag tog kontakt och ställde mig på kö för en hanvalp. Jag och min dotter åkte till Norge för att hälsa på när valparna var ca 5 veckor och vi blev förtjusta i två underbara pojkar. Men när det väl var dax föll valet på hanen Gizmo så,
Sommaren 2003 åkte vi för att hämta hem Gizmo [SVCh Fonkebakken´s Gizmo til Dark Flyers]. Han har en intressant stamtavla som jag tror kan tillföra mycket i kenneln.
Det har visat sig att Gizmo är en otroligt arbetsglad hund som är samtidigt lättlärd. Jag kände ändå att han skulle få utvecklas i sin egen takt och därför har vi ännu inte hunnit med att starta på jaktprov eller ställt ut honom så mycket. Men fina viner ska få mogna långsamt.....!
Jag började även fundera på en parning mellan Gizmo och Nova. Jag skulle få en 0% inavelsgrad och förhoppningsvis arbetsglada och exteriört bra individer. Men man vet aldrig vad som händer på vägen......!
Våren 2005 fick jag min tredje kull: e. SVCh Fonkebakken´s Gizmo til Dark Flyers u. SVCh Dark Flyer´s Thievish Magpie. Woodpeckerkullen
Eftersom detta skulle bli Nova´s enda kull bestämde jag mig för att spara hanarna Tyzon [SVCh D.F Move Closer Woodpecker] och Gizmo [SVCh NVCh D.F Walk On Woodpecker] samt tiken Pyret [SVCh D.F Kiss Me Woodpecker]. Tyzon och Gizmo sattes ut på helfoder.
Hösten 2006 förlorade jag min älskade Raven i lunginflammation, det gick väldigt fort. Saknade efter honom är fortfarande stor och gör sig påmind i många situationer, han var väldigt speciell.
Tyvärr fick han inga egna avkommor efter sig men Nova´s son Tyzon har dock fått många egenskaper som påminner om Ravens.
Kenneln fick även 5 champions denna höst, det var syskonen Pyret, Myzan, Gizmo och Tyzon från Woodpecker kullen tillsammans med mamma Nova som blev SVCh.
Under 2007 startade jag Tyzon på jaktprov och jag tror mina tävlingsnerver börjar mogna, för jag tyckte att det var riktigt roligt att återigen starta på jaktprov. Även broder Girre och syster Pyret var ute och startade och vi kommer nog att få se mycket av dessa syskon under 2008.
Jag samlade även ihop både en uppfödargrupp och avelsgrupp som bestod av Nova och hennes avkommor i augusti 2007, där båda grupperna fick 1:a pris med HP.
Saknaden efter Nova kommer
att var stor, men hoppas att hennes döttrar Myzan och Pyret
för morsarvet vidare till sina avkommor.
Hösten/vintern 2007 förlorade jag min älskade Nova i skelettcancer, det började med en hälta på vänster bakben som på två veckor inte blev bättre vilket gjorde att jag åkte in till veterinären och fick benet undersökt. Den första veterinären trodde att det kunde vara ledbandet eller korsbandet som hade gått av, men röntgen visade att det var skelettcancer och jag tog det svåra beslutet att låta Nova få somna in en vecka senare. Detta var otroligt arbetsamt för mig eftersom Nova inte visade så mycket av sin sjukdom eftersom vi hade upptäckt den ganska tidigt, men vetskapen att hon skulle bli sämre och en vacker dag inte orka resa sig ville jag inte uppleva. Nova hade gett mig så mycket under sina år så hon var värdig ett bättre slut.
Vintern/Våren 2008 var det åter dax att åka till Norge, denna gång flyttade en tik hem. Cheéri [SE VCh Flat Garden´s Louise XVI] har istort sett bara engelska linjer bakom sig. Så det ska bli otroligt roligt att se vad hon kan göra för kenneln. Men ännu är hon ett oskrivet blad, så vi följer henne spänning.....
Hösten 2008 fick jag min fjärde kull: e.
Assim u. SVCh Dark Flyer´s Stand By Me Woodpecker.
Sandpiperkullen
Då jag fick brunt i denna kombination bestämde jag mig
för att spara den bruna hanen [Dark Flyer´s No One Sandpiper]
Kekke, den bruna tiken [Dark Flyer´s Pick Me Up Sandpiper]
Kanel och en svart tik [Dark Flyer´s Call Me Sandpiper]
Trazzel.
Sommaren 2009 dog min älskade Pyret i akut njursvikt, testade hennes njurar på PNP men det fanns inga spår av detta. Utan det vara bara en ren otur att hon fick akut njursvikt, hon blev förgiftad. Saknade är stor eftersom hon bara blev 4år.
Vintern 2009 fick jag min femte kull: e.
SVCh Fonkebakken´s Gizmo til Dark Flyers u. SVCh Flat
Garden´s Louise XVI. Woodcockkullen
Jag hade planerat in denna kombination lite senare
under 2010, men hundarna ville inte vänta....! Jag fick både
brunt och svart.
Här sparade jag svarta hanen [Dark Flyer´s Never Gone Woodcock], bruna hanarna [Dark Flyer´s Rush Over Woodcock] & [Dark Flyer´s Take A Ride Woodcock] samt bruna tikarna [Dark Flyer´s Stay With Me Woodcock] & [Dark Flyer´s Over You Woodcock]
Fortsättning följer.........
